Så nu har vi talat om vädret

Vad ska jag då tala om för er?
Allt ni vill höra. Att jag är en riktigt snaskig person med tusentals raffiga hemligheter som lurar i hörnen och som när som helst, bu!, kan studsa upp och piffa till din tillvaro? Ajaj.
Jag är så jävla ultratråkigt vanlig att jag själv blir vettskrämd ibland. Hur blev jag sån här? Dagens klädsel: Mysbyxor som en gång hade en fin passform (ja, det var alltså när min rumpa också hade det, sen tycks de tu liksom tillsammans ha vandrat in på en något mer avslappnad stig), bomullstop, samt ullkofta med knappar som jag ideligen syr fast med en tråd som på allvar har problem med att vara tråd (den fattar inte att den är där för att fästa ihop saker och ting, utan glider upp och ramlar isär på ett ytterst hånfullt sätt). Färgen är grå, en färg som inte kan vara mer ofärg med tanke på att den är en mix av de två färgerna som enligt expertis inte är färger, svart och vitt.
Ska man då göra något åt det här, eller räcker det med att jag har söta randiga strumpor i svart och vitt med en knallrosa rand högst upp? Det knallrosa gömmer sig visserligen under byxbenet men närhelst det känns lite väl grått att vara jag idag så kan jag ju bara lyfta lite på brallan och vifta till med ankeln åt mig själv. Så blir livet ljuvligt.

Väder

Jag älskar väder. Regn, storm, hetta. På radio brukar det förträffliga prozacpillret till SMHI-man säga "...utsikter till fredag: nordkoster 1-2 m/s, uppehåll, men på kvällen regn." Men på kvällen regn. Först fint, men sen ofint väder.

Jag gillar verkligen SMHI-mannen, när han är där finns det skön tystnad som låter i radion. Men varför tycker han inte om regn?